Varumärkesminimalism är en metod för att fokusera uppmärksamheten i vårt tids brusiga tillvaro. Varumärkesminimalismen handlar om att koppla sig till ett varumärke som man har erfarenhet av och gillar. Syftet är att kunna släppa den uppsjö av varumärken som man tvingas välja mellan varje gång man gör ett inköp. Om man märker att Levis jeans modell 505 är optimala för de flesta vardagssituationer, då kanske man helt enkelt ska sluta köpa jeans av andra märken och modeller. Många tycker säkert att det är fanatiskt eller bara skittråkigt. Men det innebär att man kan ägna en större uppmärksamhet på något som man sätter större värde på.

Motsatsen mot varumärkesminimalism är att man baserar köpet på stundens ingivelse, vilket oftast leder till att man tvingas bära ett par jeans som kanske såg snygga ut men som sitter lite sisådär – och sen kanske de inte var så snygga vid närmare eftertanke… Man köper nya för att se om man har bättre lycka med näsa par ovs.

Resonemanget handlar om vem som kontrollerar situationen. Varumärkesminimalism är en metod där konsumenten åtminstone kan dela den kontrollerande makten med producenten. Kanske. Det är åtminstånde lättare för mig som konsument att få en känsla av kontroll.

Varumärkesminimalism är förstås rena katastrofen för den ekonomiska tillväxten i och med att den leder till att man har en produkt tills den blir sliten eller går sönder. Men varumärkesminimalism är troligtvis bra för miljön – om man inte väljer att koppla sig till ett bilmärke som Hummer förstås (jag vill inte länka till Hummer, för länkning är reklam).